Hej, jag har inte skrivit någonting på hela dagen på grund av bakfylla och systervänner. Är hemma hos min mor nu och hon är full och glad så för tillfället får jag vara här. Hon lagar tillochmed MAT till mig! Mat som är riktig, typ potatis och sånt. Skönt är det. Tycker lite synd om Hanna dock som inte får någon mat där hemma.

Ska inte flytta hit förrän pappa kommit hem för övrigt. På torsdag eller fredag alltså. Ska bli skönt, men ska bli jobbigt. Det är svårt.

Hursomhelst är det så jävla mycket söndag att jag nästan dör.

"Alltså, om klockan är 01.45, då är hon ändå ett egentligen eftersom klockan visar en etta i början, och alla vet att man inte kan göra om ett första intryck, så man avrundar aldrig uppåt eftersom det första intrycket alltid är det senaste klockslaget. Eller hur? Och då har vi tid att dricka Jägermeister, och du kan inte säga ett skit om det."

Jag älskar hur mina vänner resonerar och betonar.

Now we reunite

And forever be divine

Screw a light bulb in my head

may that ceremony be happy or sad.

Jag lovar att det går bra. Sluta oroa dig, jag är ändå odödlig på en himla massa sätt, och jag har jättemycket mjölk hemma. Allt är bra, så bra, så bra, desperat, men så bra. Krävande är det att vara som man är, men ljuga är en synd och vi syndar inte här, och vi gör vad vi borde för att bli som vi ska.

Jag tycker att Dracula är sjukt läskig, själva filmen, men att Dracula himself är en imponerande och väldigt... vacker varelse. Vampyrer är något väldigt åtråvärt och jag tror att de finns, någonstans. Inte som de materialiseras, utan de finns i en annan liten cirkel i vårt hemgjorda helvete. Föder från andra och skapar liv i livlöshet.

Ja, jag är inte riktigt rättvänd. "Everything that goes into my mouth seems to make me fat, everything that comes out of my mouth embarrasses me." Det var nog en bit av Marquez' visdom.

Sitter inlindad i mitt täcke och försöker få rätsida på världen. Alla problem är mina och alla problem är ditt fel som vanligt och jag saknar dig. Jag saknar dig så jävla mycket och jag hatar att du är så förbannat oersättlig. Egentligen var du ersättlig en gång, men jag blev bestulen då. Visst skulle man kunna tro att jag gjort något jag inte borde nu igen. Kanske jag har. Kanske jag inte har. Vem vet vad jag borde?

Satan. Jag älskar att vara värst, och jag gillar det här, för jag vinner. Vi vinner så småningom du och jag, för vi är de enda som kan. Som vet.

Greve Dracula med Daniel och massa täcken och tända ljus, det är en bra lördag. En helt förträfflig lördag. Sen lite echo.

Jag vet inte vad jag ska skriva, jag är mest glad.

Nu har jag fortsatt prata med stockholmsmänniskan som bor i Falkenberg (tror jag) och jag vet inte varför det känns konstigt. Förmodligen för att jag faktiskt redan träffat honom, men glömmer bort vem det är ändå hela tiden. Phew säger jag bara.

Never any good old days.

Nu ska jag dra mig ifrån datorn en stund, brygga mig en stor jävla kanna kaffe och fortsätta min livsfilosofi tills något faktiskt uppenbarar sig och som gör mig säkrare i mina sätt och mina val. Inte för att det behövs speciellt mycket, det är bara så att jag tycker om att känna mig harmonisk, även  om det nu blir något krystat, och eftersom jag alltid fryser om fötterna när jag sätter mig på balkongen. Och det blåser så kallt.

Åh jag blir nästan kär i varje dag.

Jag har precis badat och nu hamnade jag här vid datorn igen för att se ifall någon lämplig kandidat till umgänge skulle dyka upp, men hittills ser det mörkt ut. Jag är alldeles för kräsen för att umgås med folk antar jag, det är en dålig egenskap.

Vad gör du i natt Nefertite?

Igår så ville Loke komma hit, men jag känner att halv tolv är lite väl sent för att hälsa på här, speciellt när min syster skulle gå upp klockan sex och jobba. Hon slutade vid halv tolv, nu skulle hon iväg och glo på fotboll, sen börjar hon halv fyra igen och jobbar till ett inatt. Helt galen. Hon kommer vara utbränd om tio år. Eller typ fem.

Kanske man ska släpa sig ut en stund. Eller en stund till snarare. Åh jag hatar väder.

Jag vill hem.

Nej jag vill inte hem egentligen, jag vill nog tillbaka till de platser jag minns och älskade, och jag vill leva som om jag var odödlig som vanligt. Även om jag är odödlig kan jag inte leva så, för det är moraliskt förkastligt, eller politiskt inkorrekt, eller bara dåligt. Å andra sidan är ju det värsta som finns att förstå sin egen dödlighet.

Inte för att det är mer viktigt än att klia sig i huvudet och se på Ricki Lake, men det är jobbigt att förstå att man bara är ett djur, på en jävligt stor planet man aldrig kommer erövra eller förstå, och det är jävligt jobbigt att fatta att jag är bara en av miljarder andra, bara en i mängden. Om Gud inte vilat den sjunde dagen kanske han skulle haft tid att göra klart världen, som någon sa.

Jag tror att han hade pajat alltihop, men det hade varit bäst så. Vårt släkte är en deprimerande hop ointelligt massa som redan är död på alla möjliga sätt. Vi har fan ingen frihet och vi har fan ingen egen vilja. Vi är redan döda allihop.

Godmorgon.

Jag lyssnar på rysk intrumental musik. Som Gogol Bordellos lugna föregångare, spelandes i bakgrunden på något post war-café. Det är mysigt och får (faktiskt) upp humöret lite grand.

På tal om humörhöjande så har Kenta en massa sprit, och han vill att jag ska komma och konsumera en liten del av denna mängd. Eftersom han skrämmer mig vågar jag inte fråga vad det är eller varför mitt sällskap spelar roll. Hursomhelst hade det varit skönt att få träffa lite folk.

Tröjan som jag sprang runt med i regnet igår har inte torkat ännu, men för att få den att torka så satte jag på mig den. För tre timmar sedan... Så jag är nedkyld och huttrar som en skållad katt, men det gör inte mig till en ointelligent människa. Jag frös, men nu vet jag varför jag fryser åtminstone.

Usch vad jobbigt allting är!